onsdag 13 juli 2016

Dom med stora felmarginaler.


Högsta domstolen har i veckan kommit med en principiellt viktig dom i ett fall där gärningsmannen sagt sig vara 16 år, men nu döms som vuxen. Domen väntas få stor betydelse för en rad andra rättsfall där gärningsmannens ålder är omtvistad. Jag anar också att den får betydelse för Migrationsverkets inställning.

Jag menar att Hovrätten nu slagit in på en mer rättsosäker linje vilket kommer att få stor betydelse för en rad ensamkommande barn. Trots att tandmognadsbedömning inte är en tillförlitlig metod väljer Högsta Domstolen att lita på metoden. I motsats till Socialstyrelsens och barnläkareföreningens fördömmande av metoden.
Det är osäkert om inte domarnas personliga uppfattningar här har speglat ställningstagandet. Det är varken medicinskt eller etiskt acceptabelt att genomföra åldersbedömningar med dagens oprecisa medicinska metoder anser läkarförbundet. Jag håller med dem.

Felmarginalen är relativt stor och därför kan medicinska åldersbedömningar inte ensamt vara en metod för att besluta om en person är under eller över 15 år eller 18 år. I bedömningen måste många olika underlag vägas in, från exempelvis psykolog, barnläkare, lärare och socialsekreterare.
Enligt EU:s asyldirektiv (som Sverige är bundet av) är det tydligare vilka principer som gäller. Medicinska undersökningar ska endast användas vid tveksamma situationer och inte som en rutinåtgärd. Om tvivel uppstår gäller den så kallade ”benefit of the doubt”-principen vilket betyder att den sökande då ska bedömas som underårig.




Intressant genomgång av åldersbedömning vid brottsprocessen.