torsdag 19 februari 2015

Vi vet inte var de är - därför letar vi inte.

Sedan 2007 har tusentals ensamkommande barn försvunnit i Sverige samtidigt som de varit myndigheternas ansvar. 1252 av dem har aldrig återfunnits. Det är klart att många människor är upprörda och oroliga för vad som kan ha hänt dem.

Om det hade varit 1252 blonda barn som levt hela sitt liv i Sverige hade tonerna varit annorlunda. Det skulle aldrig vi eller myndigheter acceptera. Men dessa barn har ingen som talar för dem. I stället möter vi, som förskräcks över en vuxen mans behandling av ett nioårigt barn, av ett outgrundligt hat från dem som tagit som sin uppgift att hata.

I hundratals kanske tusentals kommentarer möts vi av folk som hyllar väktaren för han "rådiga" ingripande mot en "yrkeskriminell" nio-åring. Han och hans äldre bror var nämligen påtända vildingar som både sparkade, bet och spottade på människor. De hade dessutom inte betalt sina tågbiljetter. Allt beröm till den "rådiga" vuxne väktaren som satte sig på nio-åringen.

"Den lille horungen fick ju bara vad han förtjänade" som en barnskötare uttryckte sig på Facebook.

Dock har inget klagomål nått Skånetrafikens klagomålshantering. Inte heller i Transdevs Öresunds avvikelsesystem har något rapporterats, och där rapporteras allt.

Inte mycket har skrivits om var pojkarna kommer från men myndigheten anger att de kommer från Marocko. De har tydligen inte sökt asyl och socialförvaltningen i Malmö har beslutat om
tvångsomhändertagande enligt LVU. Att de inte sökt asyl innebär även att ingen God Man har utsetts.

Polis, Migrationsverket m.fl myndigheter verkar helt enkelt inte intresserad av att göra ordentligt försök att hitta förvunna ensamkommande barn. Deras förklaring är enkel och i grunden hjärtlös:
"Vi letar inte efter dem för vi vet inte var de är" - som en polischef uttryckte det. 

Däremot hittade den Danska polisen dem tämligen fort på Jylland.
FN kritiserar Sverige för att skyddet för barnen är för dåligt.

Allianspartiernas begrepp från 2006, utanförskap, får en verklig och skrämmande betydelse. Det långvariga utanförskap som skapas av svenska myndigheters ointresse gör kanske de försvunna barnen till lättplockade frukter för Jihadister som ISIS.

Låt nu det som hände i Malmö bli den händelse som väcker Sverige till insikt om att vi har ansvaret även för de barn som saknar papper.





Expressen
Rädda Barnen

lördag 14 februari 2015

Sveriges mest pressade partiledare?

Likt en åldrande primadonnas desperata försök att hålla sig kvar på scenen blir även Jan Björklund mer och mer desperat.

Björklunds Folkparti börjar alltmer likna det Danska Folkepartiet. Integrationen måste bli bättre i Sverige, men Folkpartiets senaste förslag har som syfte att minska invandringen. När stora delar av världen står i brand och flyktingströmmarna inte varit större sedan 2: a världskriget då vill Björklund minska antal asylsökande till Sverige. Det är inte konstigt att SD:s ledargarnityr myser.


Folkpartiet har historiskt varit ett av de mest intensivt forskningskramande partierna i Sverige. Därför är det förvånande att de på två dagar gjorde politiska utspel som helt struntar i vedertagna forskningsresultat.
Dels vad det gäller betygen men också vad det gäller språkkrav och tillfälliga uppehållstillstånd.

De konkreta förslag som presenterades bestod i att anhöriginvandring ska villkoras med att den person som bor i Sverige uppfyller ett försörjningskrav, har en regelbunden inkomst och en bostad. Uppehållstillstånd ska ges ett ”jobbincitament”, som att den som kan uppvisa försörjning går från tillfälligt till permanent tillstånd. Dessutom vill FP ha en modernare arbetsrätt (det handlar bland annat om Lagen om anställningsskydd, Las). Och till sist en folkpartistisk favorit i repris: Språkkrav för medborgarskap. Lanserat 2002, 2006, 2010 – och 2015.

Kom ihåg att "modern arbetsrätt" i borgerlig tolkning innebär att äldre trotjänare eller fackligt aktiva, gravida kvinnor på samma sätt som de vilka blivit långtidssjuka, alla ska de kunna sparkas hur som helst.





Dessutom blir Folkpartiet genom sin partiledare ett hycklande och lögnaktigt parti. Jan Björklund talar om integration men menar egentligen minskad volym.
Integrationsdebatten i Sverige borde handla om integration - inte om att göra det svårare att komma in i Sverige.

I verkligheten – där världen brinner och människor söker sig till vårt land – försöker bildade och humana människor hitta förslag för bättre integration. Den handlar om bättre utbildning, kortare handläggningstider, ­validering av kunskaper, aktiv arbetsmarknadspolitik, nya bostäder, praktikplatser. Det är saker som är beprövade, genomtänkta och kan fungera.


Aftonbladet 
Folkpartiet