fredag 30 januari 2015

Tidiga betyg?

Lärarfacken!
Vetenskapsakademin!
Vetenskapsrådet!
Elevorganisationerna!

Alla säger nej till betyg från fjärde klass. Nej till att tioåringar ska betygsättas och etiketteras.

Men det biter inte på Folkpartiet och Jan Björklund. Som en ara går han på om att i Pisa statistiken så har alla toppländerna tidiga betyg.

I Vetenskapsrådets rapport, presenterad den 28 januari 2015, finns en mängd intressant information. De har läst igenom mängder med vetenskapliga studier och kan inte finna något bevis för att tidiga betyg är bra. Däremot har de funnit forskning som visar på negativ effekt av tidiga betyg för dem som har det svårt i skolan.

De anser också att betyg i sexan ska utvärderas innan man tänker på att införa betyg i fyran.

"Eftersom det finns tydliga resultat som åtminstone bör mana till försiktighet när det gäller att sänka åldern för när betyg ska sättas är det viktigt att det nuvarande svenska betygssystemet utvärderas på ett nyanserat sätt i förhållande till olika lärar- och elevgrupper". (sid 37)

Jan Björklund städslade Martin Ingvar för en snabbutredning som skulle bevisa att Björklund hade rätt. Bli inte förvånad, men just det kom Martin Ingvar fram till och det är det som Björklund bygger sin envishet på.
Martin Ingvars tankegång var att när Läroplan 80 infördes för grundskolan, 1980, så avskaffades betyg i tredje klass samtidigt. Han menar att därefter har det gått alldeles åt helvete med svenska barns kunskaper. Men hans bevisning är tämligen enkelspårig.
1991 låg svenska elever, i en läsundersökning, på en mycket hög nivå internationellt. Några år senare på 90-talet fick matematik och Naturvetenskap samma höga resultat.
Det som Björklund åberopar är således alltför tunt.

Till allt skall läggas Björklunds stridsrop: Våga Vägra Tung Forskning!

Tyvärr samlades Alliansen kring betyg i fyran innan valet och gjorde den till en valfråga. Egentligen är inte C, M och Kd speciellt intresserad men Fp driver den frågan som det enfrågeparti som de är. Som vanligt har inte SD en seriös inställning och följer på för nöjet att driva igenom något mot regeringens vilja.


LO-Bloggen
Birger Schlaug

lördag 24 januari 2015

Är SD Sverigevänligt?



Jag noterar att när Sverigedemokraternas använder ordet ”Sverigevän” exkluderar de alla som inte delar deras uppfattning. Analogt är alla som inte är Sverigevänner motsatsen, nämligen Sverigefiender.

Med denna enkla vi och dem retorik, hoppas naturligtvis SD att folk ska falla för deras fascistiska nationalistflummeri.

Men hur är det möjligt att vara Sverigevän när SD konsekvent går Vladimir Putins ärenden i omröstningar i Europaparlamentet? Gång på gång säger de något i svenska riksdagen men visar sitt rätta ansikte i Europaparlamentet.  Tillsammans med SD finns partigruppskollegorna i brittiska, populistiska Ukip, samt diverse andra politiska ytterligheter på både höger- och vänsterkanten. Några exempel är nynazistiska Gyllene gryning (Grekland), antisemitiska Nationella fronten (Frankrike), högerextrema Jobbik (Ungern), samt Die Linke (Tyskland), med ursprung i det östtyska kommunistpartiet.

Hur SD har röstat och i vilka frågor finns väl beskrivna i BT:s ledarartikel från den 5:e januari. Till det skall läggas att Sverigedemokraterna i höstas röstade nej till Ukrainas associationsavtal med EU.

SD tvekar inte det minsta inför att springa Putins ärenden – och för det finns inga godtagbara ursäkter.









söndag 4 januari 2015

SD har sig själva att skylla.


Det är inte ovanligt att läsa insändare, twitterformuleringar samt Facebookinlägg som handlar om att Sverigedemokraterna som parti är mobbade. Alla textförfattare anger att de är mobbade eftersom inget parti vill samtala om samarbete med dem.

Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack. Vad skulle vi ha snackat med dem om. Partiet har bara en fråga och i den tycker vi totalt annorlunda

SD var så ivriga att visa sin makt att de vart tvungna att fälla den rödgröna budgeten. De hotade dessutom att fälla alla andra budgeterar som inte de hade varit delaktiga i. Det hotet innebar att övriga partier var tvungna att göra något. Det skulle inte kunna fungera med politiskt kaos gång på gång. Därav kom Decemberuppgörelsen som innebar att SD har förpassat sig själva till ökenvandring för resten av mandatperioden.
De sex partierna som står bakom decemberöverenskommelsen samlar tillsammans drygt 77 procent av rösterna från valet i september. Det är svårt att se att överenskommelsen skulle vara odemokratisk. Inte minst med tanke på att den kan brytas om de politiska villkoren skulle ändras.
Överenskommelsen blev, som sagt, nödvändig i det ögonblick som det nyfascistiska partiet med 12, 9 procent bakom sig hotade att fälla varje regering som inte följde deras krav om migrationen.

Den sortens diktat kan inte tolereras i en demokrati!

Världshistorien är full av stora partier som haft litet eller inget inflytande på sitt lands politik, och små partier som haft stort inflytande. Till de förra hörde länge de kommunistiska partierna i Frankrike och Italien. Till de senare hörde liberala FDP i (Väst-)Tyskland och socialliberala Radikale Venstre i Danmark.

Att SD nu blir som de franska och italienska kommunistpartierna, ganska stora men utan inflytande, är inget som väljarna ska tycka synd om SD för. Partiet har självt försatt sig i den situationen.
Partiet får som alla andra opinionsbilda för det som partiet tror på och lägga förslag om intäkter och utgifter samt prioriteringar. Och så får väljarna bedöma vad de tycker om det.
Men en sak är klar som korvspad: Det är inte mer synd om SD än om något annat parti och det läge i riksdagen som SD nu är i har partiet försatt sig självt i.

Slutligen kan vi påminnas om Per-Albin Hanssons samarbete med Bondeförbundet som har fått namnet "kohandel". Då sade Per-Albin:

"Samarbete är särskilt angeläget när demokratiska och parlamentariska styrelseformer trängts undan eller hotas av diktatoriska".



Fredrik Virtanen