Anders Borg har aldrig, aldrig någonsin, gjort en trovärdig
prognos över framtiden men den här gången missade han så oändligt totalt. Hur
någon kan anse honom vara en trovärdig finansminister är en gåta.
Tillväxtprognosen sjunker helt plötsligt från höga 2,7 %
till det mer realistiska 1,1 %. Siffror som alla andra har kommit fram till
redan när höstbudgeten lades.
Sanningen visar sig vara att han ville blåsa upp förväntningarna
så att alla små, små partier i Alliansen kunde få del av kakan. Men framförallt
blåste han upp förväntningarna eftersom han ville sänka skatten. Alla andra som
gör prognoser låg på mycket blygsamma siffror men inte Borg. Han väntar till två
dagar efter det att Riksdagen klubbat igenom hans budget innan han kryper till
korset och medger sin stora miss. Om han vore bilförsäljare hade jag aldrig
köpt en bil av honom!
Det är också mycket märkligt att Borg och Reinfeldt alltid
jämför Sveriges tillstånd med de nationer som har det allra besvärligast,
Grekland, Italien och Spanien. Men om han vill vara bäst i klassen så borde han
jämföra Sveriges 8,3 procents arbetslöshet med Tysklands 5,4%, Österrikes 4,3%
eller Norges 3,2%.
Det är som Alliansregeringen har kapitulerat. De säger att
de inget kan göra för att förbättra konjunkturläget. Anders Borgs brist på
initiativkraft och hans passivitet försätter Sveriges 380 000 arbetslösa i
en ännu värre situation. Tänk att arbetslösheten är så stor att den motsvarar
mer än 3,5 gånger alla som bor i Borås kommun.
Inför julen skrivs hur många julklappslistor som helst. Jag tror att jultomten har fått de flesta - i varje fall mina barnbarns. Men lika viktigt är att redovisa en jullåtslista inför julen 2012. Den kommer här. Jag redovisar tre st per dag till julafton och nummer ett på julafton. Det är min topp 25 lista och du har säkert helt annorlunda prioritering.
Så låt oss slå oss fria och presentera min plats 25 till 23. Den kommer att presenteras fram till julafton med tre låtar per dag. Jag vet att många har andra listor och jag tar tacksamt emot kritik mot min jullåtlista.
Det är osannolikt att Jimmy Åkesson inte har känt till den film som Kent Ekeroth filmade en sommarmorgon 2010. Den film som ett par dagar innan valet publicerades av SD i en starkt redigerad och förkortad version.
Kent Ekeroth och Erik Almkvist tillsammans med Björn Söder och Jimmy Åkesson tillhör samma ursprungliga gäng som delar samma värderingar. Det är på samma sätt osannolikt att inte Åkesson skulle använda samma rasistiska begrepp. Kent Ekeroths rasism lyser igenom på hans egna blogg samt främst på sajten avpixlat som han finansierar.
Att politiker beväpnar sig med järnrör och går omkring på Stockholms gator ger onekligen vibbar från trettiotalets Tyskland. Men också från dagens Grekland och Ungern.
Trots allt som händer i filmen tycker jag att Erik Almkvists utfall mot Soran Ismail, som gick ut på Soran inte är svensk, är det mest otäcka i hela filmen. Det utfallet från Almkvist är själva essensen av SD:s politik. De tar sig rätten att säga vem som tillhör och vem som inte tillhör. Allt enligt deras invandringspolitiska program som säger att "en svensk är en person som inte bara själv ser sig som svensk, utan även av andra svenskar uppfattas som svensk”. Det är ren och rå rasism och det är det som är SD:s näring. Vi som har kallat SD för ett rasistiskt parti har anklagats av medlemmar från SD för att vara lögnare. Men nu har allt bekräftats av partiledningen självt.
”Det funkar alltid att vara ögontjänare”, säger Almqvist efter att ha
mött polisen och gett sin polerade version av bråket – helt i linje med
SD:s policy att dölja främlingsfientligheten inom partiet och medlemmarna, istället för att göra upp
med den.
Nu står de nakna med allt sitt hyckleri, rasism och sexism!
Den som tar sig tid att läsa in sig på Sverigedemokraterna program och dess innehåll och följer den svans av anhängare som ännu inte lärt sig ögontjäneri ska finna att partiet SD är en förolämpning mot de värderingar och den tradition som Sverige har.
"Det funkar alltid att vara ögontjänare" förklarar mycket av deras försök till utrensning. Det säger mycket om hur SD vill framstå för framtida väljare. Vi säger en sak till väljarna sedan gör vi något annat när de inte tittar på.
Diskussionen om SAS är två diskussioner. Den ena handlar om huruvida Sverige ska ha ett nationellt flygbolag för att upprätthålla marknaden och för att hela Sverige ska ha kommunikationer dvs SAS är en viktig del av Nordens infrastruktur. SAS är av strategisk betydelse för hela Norden.
På kort sikt kommer många människor att förlora sina jobb om SAS går i konkurs. SAS står till exempel för en fjärde del av all flygning till Arlanda.
Den andra diskussionen talas det inte särskilt mycket om. Det handlar om att jämförelsen om att SAS personalen har för höga löner bygger på ett resonemang om att vanlig hederlig hygglighet mot personalen inte duger längre. SAS tillämpar kollektivavtal och värnar om de anställda. Det gör inte deras konkurrenter.
Den utpressning som personalen på SAS nu utsätts för hör inte hemma i den "Svenska modellen" och är ett tecken på den press som ytterst den Svenska regeringen har utsatt svensk fackföreningsrörelse för under sex år. Genom att svenska staten faktiskt är storägare i SAS sanktionerar de också den förnedrande behandlingen av SAS personal samt fackföreningarna.
Envisa rykten säger att SAS är nära en konkurs. Med tanke på den negativa publicitet som ryktet ger så vore det rimligt att SAS ledning gick ut och dementerade. Därför tror jag att SAS verkligen är så illa ute som ryktet säger.
Det blir förmodligen inte en konkurs på direkten utan det verkar som att det som gäller nu är att säga upp personal. 1000 personer sägs det. Hota dem som blir kvar med konkursen så att de går med på att sänka sina löner med 15 procent och samtidigt höja deras arbetstid. SAS ledning vill även inskränka på personalens semester.
Tanken är att spara 3 miljarder och sälja bort verksamheter för 3 miljarder. Kravet kommer från bankerna som vägrar att förlänga lån på totalt 4.5 miljarder. SAS har legat pyrt till, egentligen ända sedan avregleringen av flyget i början av 80-talet. De har inte klarat av lågprisföretagens illvilliga marknadsföring. Läs ex Ryan Air. Ryan Air som menar att ett flygplan är bara en buss med vingar och att säkerhetsbälten är meningslöst. Det är en argumentation som Ryan Air har för att kunna införa ståplatsbiljetter. Ryan Air har inte kollektivavtal och de behandlar personalen illa. Kapitalismens baksida!
Det är alltid någon som får stryka på foten i valfrihetens namn. Denna gången är det SAS och personalen som jobbar där. Men var är ägarna? Jag saknar att någon från regeringen bryr sig.
I bland, egentligen för det mesta , är det bökigt att få in en debattartikel i den lokala tidningen. Borås Tidning tar in det som de anser ha ett nyhetsvärde och är aktuellt. Tydligen har det inte tillräckligt nyhetsvärde och aktualitet att Borås Socialdemokrater satt ned foten genom en motion till partikongressen om att begränsa vinstuttagen i välfärdsbranchen. Eller ansåg debattredaktören att min och Morgan Nilssons artikel var överspelad efter Socialdemokraternas utspel om vinster i välfärden. Redaktören skall dock veta att det råder demokrati i mitt parti och att saken grundligt ska diskuteras på kongressen.
Här är artikeln i sin helhet:
Vinst ska inte vara
drivkraften i vår gemensamma välfärd!
Under de senaste tio åren har många av de välfärdstjänster
som tidigare utfördes av kommuner och landsting tagits över av privata företag.
Inom skola, vård och omsorg arbetar numera omkring 170.000 anställda i
privatägda bolag, vilka i sin tur ofta ägs av riskkapitalbolag med säte i
utlandet.
Att det är just riskkapitalbolag som etablerat sig inom
skola, vård och omsorg beror överraskande nog på att investeringarna är i det
närmaste riskfria. Verksamheterna är ju helt och hållet skattefinansierade och
intäkterna bestämda i förväg enligt en fastställd taxa – ett drömläge för en
riskkapitalist.
De så kallade riskkapitalisterna, som tar ut astronomiska
vinster och placerar dem i skatteparadis, är i själva verket inga
riskkapitalister. De får offentliga medel, utan att behöva satsa nämnvärda
belopp. De tar över en verksamhet, med lokaler, ibland med personal, ibland
anställer de egen personal, under löfte att producera vård, skola och omsorg.
Det tar absolut ingen som helst risk.
Till skillnad från i andra länder saknas dessutom i Sverige
begränsningar för hur stora vinster ägarna av de privata välfärdsföretagen får
ta ut – ett förhållande som de utnyttjat maximalt. Vi har fått ett system där
privata aktörer har fått närmast fri dragningsrätt på landstings/kommunala
skatteintäkter. Inga andra EU-länder har så tokiga regler.
Det politiska uppdraget inom arbetarrörelsen måste vara att
begränsa det privata kapitalets inflytande över och expansion i välfärden. Om
inte, kommer utvecklingen att leda till en historisk maktförskjutning till
kapitalets fördel inom välfärdsområdet.
Vi anser att Sverige, som de flesta andra länder, ska utforma
ett regelverk för icke vinstdrivande företag. Vanligen brukar sådana företag
kallas ”non profit” eller ”not for profit”. Kraven ska vara att ägarna inte har
rätt att ta annan vinst än rimlig ränta på aktiekapitalet, övrigt överskott ska
tvingas att bli använt inom företaget – för investeringar och andra
förbättringar av den välfärd företaget arbetar med. Ett regelverk för "non
profit" borde formuleras så att det också skulle fungera på
personalkooperativ och brukarkooperativ.
Riskkapital behövs, men inte inom välfärdssektorn, utan för
att utveckla nya branscher och nya produkter. Vinst som drivkraft hör inte
hemma i den gemensamma välfärden och ju förr vi inser det, desto bättre.
Borås Socialdemokrater
har, vid medlemsmötet den 5 september i år, ställt sig bakom en motion till den
Socialdemokratiska partikongressen i april 2013 som är för begränsningar av
vinster i välfärden.
Det var modigt av Norge. Det är klart att det blir ett himla liv av ett såpass ortodoxt val - främst av motståndare till EU.
Jag tycker att det är ett märkligt att ge priset till en så stor organisation men jag förstår och gillar tanken bakom.
EU får priset, som jag förstår det, för att i sex decennier ha verkat för fred och återförsoning. Under 1800 och första hälften av 1900-talet startade med 25 års intervaller krig mellan främst Frankrike och Tyskland. Strassburg är ett exempel på en stad som ena årtiondet var franskt för att nästa vara en tysk stad. Sedan andra världskriget har inget krig startat inom EU. I dag är krig mellan Frankrike och Tyskland otänkbart.
Jag som röstade på EU just för fredsprojektet tycker att just EU:s fredsprojekt ska äras. Inte minst integrationen av de forna Öststaterna och nu Balkanländerna är verkligen ett fredsprojekt som verkar ha lyckats.
Jag tycker att argumenten för att EU inte skulle platsa som fredspristagare stinker. På Facebook har jag läst allt mellan att det är skit med Dublinförordningen och att EU bygger murar till att de fyra Balkankrigen egentligen hölls igång av EU.
Det som anförs mot EU är att dåvarande van den Broek tog ställning för Kroatien och därmed ställde sig bakom den etniska rensningen. Sanningen är att Kroatien blev attackerad av Serbien och att FN tog ställning för Kroatien.
Även om konfliktens rötter var sammansatta, så var
kriget som sådant mycket enkelt. Serberna gick till anfall. Kroaterna värjde
sig. Och i detta gav både EU som FN sitt fulla stöd. Att de var handlingsfattiga och passiva är en annan historia.
Stefan Löfven och Carin Jämtlin har lagt fram förslag om
vinster i välfärdsföretag. Det är ett typiskt
kompromissförslag med lite till den ena och lite till den andra sidan. Det är
ett väntat förslag som vad jag har hört togs motvilligt av partistyrelsen.
Jag tror inte att sista ordet är sagt ännu utan det blir ytterligare ett kompromissförslag på kongressen.
Innehållet i stort är:
Ingen vinst på bekostnad av kvaliteten.
Det blir naturligtvis en kvalificerad kontroll som ska göras
och en omfattande lagstiftning om personaltäthet, personalkostnader och
kvalitetsrelaterade kostnader som inte får vara väsentligen lägre än
motsvarande offentlig verksamhet.
Hårdare krav på vilka som får driva välfärdsverksamhet.
Det är välkommet att ställa hårda krav på kompetens,
seriositet och långsiktighet hos ägare för att kunna starta ny
välfärdsverksamhet. Att tillstånd inte kan följa med vid ägarbyte ter sig
självklart.
Förhindra onödig resursförbrukning.
Utmärkt att kommunen ska ha ett ökat inflytande över
nyetablering men kunde ha gått längre genom att kommunen får vetorätt.
Självklart säger vi Socialdemokrater nej till ett obligatoriskt LOV. Det
kommunala självbestämmandet ska råda.
Resurser efter behov.
Jag tycker att det är bra men har farhågor av att det kommer
att förenklas så att det blir ett slag i luften. Jag förstår inte hur det ska
bevakas. Får de privata utförarna ersättning enligt löpande räkning? Jag har
länge förespråkat att kommunen ska kompenseras av de privata utförarna för att
kommunen står med ansvaret om en privat företagare lägger ned sin verksamhet.
Välfärdsföretag ska betala skatt i Sverige.
Något annat duger inte!
Lag om investeringsskydd.
Det är en lag som ska förhindra att skattefinansierad
verksamhet inte kan säljas ut till underpris. Jag vill inte se några fler
Stockholms försäljningar.
Skärpt tillsyn.
Kommer att bli snårigt och kosta stora pengar och resurser.
Det är en stor kontrollapparat som då byggs upp.
Garanterad mångfald.
Jag har svårt för att vi på knappa 20 år så totalt anammat
dessa två i grunden högerord.Partiet
talar här mycket om att uppmuntra ”non-profit” företag och ta fram en nationell
strategi för att non-profit aktörer ska kunna växa och utvecklas. Här tycker
jag att partiet skulle kunnat gå hela vägen och säga att vårt mål är att alla
företag inom denna sektor skall vara Non-profit företag. Här försöker partiet ge oss
som tror att non-profit är en framkomlig väg ett köttben att bita i.
Etisk kod.
Tror jag enbart är en naiv tro på etiska överenskommelser.
Till och med Kristdemokraterna har föreslagit det.
Öppenhet och transparens är naturligtvis självklarheter men
det är näppeligen tillräckligt. Med det här förslaget så tycker jag att
Socialdemokraterna mycket väl hade kunnat gå ett steg till och inriktat sig på
att succesivt ska alla företag inom välfärden vara ”non-profit företag”. Med
ett tak för vinsten!