onsdag 31 augusti 2011

Svenskt Näringslivs hjärtefråga - Utmaningsrätt!

Den unge nyliberalen folkpartisten Joakim Malmberg har lämnat in en motion till Borås fullmäktige om att införa utmaningsrätt i Borås. Tja, det var väl bara en tidsfråga då Folkpartiet inte längre måste ta hänsyn till andra icke borgerliga partier. Det intressanta är att den tidigare regnbågsalliansen inte under 12 år har lämnat in någon motion med den inriktningen.

Det förstod naturligtvis att ett sådant förslag präglat av ideologisk inriktning inte gynnar vare sig brukare, personal eller Borås stad.

Utmaningsrätt innebär att den som vill överta driften av en kommunal verksamhet kan utmana kommunen genom att lämna in en begäran om detta. Utmaningen måste då prövas av berörd nämnd och om den godkänns så måste verksamheten läggas ut till upphandling.

Den som kom med utmaningen får då lägga anbud tillsammans med övriga intressenter. Det är ett sätt att smygprivatisera kommunal verksamhet. Och det är ett sätt att öka kommunens kostnader. Privatisering kostar nämligen.

Malmberg skriver att det skulle effektivisera verksamheten. Dumheter – varför lägga pengar på att försöka laga något som inte är trasigt?

tisdag 30 augusti 2011

Ett steg i rätt riktning men mycket återstår!

Nu är det dags igen för Alliansen att "läcka" höstbudgeten miljard efter miljard. Tisdagen 30 augusti meddelar de att infrastrukturen ska få ytterligare medel. Det är bra. Det är totalt 3,6 miljarder till järnvägen och 1,4 miljarder till vägar över två år. Det är glädjande att regeringen nu tagit åt sig av kritiken och insett att satsning på infrastruktur är fungerande lågkonjunkturpolitik. Det ger jobb, och förbättrar samtidigt samhällsservicen. Det handlar om vinn-vinn åt alla håll.

Det är bra men det är inte tillräckligt. Reinfeldt påstår att Trafikverket inte har resurser att göra underhåll för mer pengar. Ett snyggt sätt att undvika att nämna att regeringen inte anser att de har mer att spendera. Det vore bra att komma ihåg att Alliansregeringen satsar nästan dubbelt med pengar på vägar istället för på järnväg. Det är de prioriteringar som de gör.

Så här säger SEKO:s ordförande Janne Rudén:

"Nivån måste höjas, höjas och höjas. Nu vidmakthåller man den nivån man har, kanske är det något plus. Det är på marginalen, det behövs mycket mer pengar till järnvägsnätet. Vi har flaskhalsproblem och ett underhåll som varit rejält eftersatt under lång tid."Länk

Enligt Rudén behövs mer pengar både till långsiktiga investeringar och till drift och underhåll.

Lena Erixon, ställföreträdande generaldirektör i Trafikverket, utreder just nu på regeringens uppdrag behovet av mer pengar till järnvägen.

Hon kommer i sitt förslag som lämnas till regeringen om en månad att äska 23 miljarder kronor till ökat underhåll och reinvesteringar samt 15 miljarder till investeringar.

Allt tyder på att det extraanslag som regeringen har i höstbudgeten främst kommer att användas i storstadsområdena.

Trots att Fredrik Reinfeldt så sent som i måndags, på Saco seminarium, sa att han och Anders Borg - om så krävs - ensamma skulle stå emot alla som vill "satsa" på det och detta så satsar de på infrastrukturen. Det är bra att de kan ändra sig och jag hoppas att de ändrar sig om sänkt krogmoms. Det är en alltför skakig, oriktad och dyr reform att införa bara för att blidka Centerpartiet.

Vad den svenska järnvägen behöver är en långsiktig, blocköverskridande satsning. Vi måste se till att infrastruktursatsningar ses som investeringar istället för att medel för byggande tas av driftkostnaden. Det är enda vägen för att bygga en modern infrastruktur med tonvikt på spåren.
Jag håller med BT-ledarskribenten att tyvärr hamnar den oerhört viktiga pendlingslinjen Borås -Göteborg( tredje största i Sverige) i bakvattnet med nuvarande Alliansregering.


Peter Andersson (S)är tveksam om huruvida regeringen ska ha beröm för att man satsar lite pengar på tågen.
Paul Lindqvist (M) tycker, inte förvånande, att det är en "kraftfull" satsning.
Sebastian Stenholm (S) anser att det tog lite väl lång tid för Alliansen att lyssna in vad folk vill ha.
Thomas Böhlmark (M) tycker liksom jag att mycket mer behövs.

måndag 22 augusti 2011

Metalltalet den 22 augusti, 1961.



Ett av de mest omvälvande utrikespolitiska talen någonsin i Sverige hölls 22 augusti, 1961 av Tage Erlander. Det kom att kallas för Metalltalet eftersom det hölls på Metallförbundets kongress.

Anledningen var att den brittiska premiärministern Harold Macmillan i juli kungjort att Storbritannien avsåg att söka medlemskap i EEC som EU vid den tiden kallades. Detta var en tvärvändning i brittisk politik som tidigare ansett EEC vara alltför överstatligt. Ironiskt fick inte Storbritannien de sökta medlemskapet eftersom Charles De Gaulle motsatte sig deras medlemskap. Storbritannien blev medlemmar först efter De Gaulles död.

På en gång efter Storbritanniens beslut startade ledande tidningar i Sverige en kampanj för att även Sverige skulle ansöka om medlemskap i EEC. Detta lockade ut de borgerliga partiledarna på banan, Gunnar Heckscher (H) och Bertil Ohlin (FP) som tidigare hade varit skeptiker bytte nu fot och propagerade för ett medlemskap. Gunnar Hedlund, Bondeförbundet, ställde sig dock fortfarande tveksam till medlemskapet.

Erlander agerade snabbt och gav uppdrag till Olof Palme och Sverker Åström att författa ett utkast till ett tal. Detta tal hölls vid Metallkongressen och rörde upp en storm i borgerlig press. Det uppfattades som starkt kritiskt till EEC. Talet uttryckte den svenska attityden till europeisk integration och i praktiken skapade den ett avståndstagande mellan Sverige och sexstatsunionen EEC. Det höll i sig i 30 år till då Ingvar Carlsson den 1 juli 1991 lämnade in den svenska medlemsansökan till dåvarande EG.

Tage Erlanders argument för att stå utanför EEC var i huvudsak tre stycken. Dels att Sverige borde hålla fast vid den traditionella neutralitets- och frihandelspolitiken som han ansåg inte vara förenlig med ett medlemskap i EEC. Finlands sak var vår sak och om Sverige så påtagligt anslöt sig till det västliga samarbetet kunde man frukta att påtryckningarna från Moskva på Helsingfors skulle öka markant. Slutligen uppehöll sig Erlander i sitt tal vid den hitintills framgångsrika svenska modellen som han ansåg inte vara förenlig med den kontinentaleuropeiska modellen.

Regeringen Erlander beslöt sig i december 1961 att ansöka om associering till EEC enligt Romfördraget. Ett betydligt mer löst hållen samarbetsform som inte medförde något deltagande i EEC beslutsprocesser.

Slutligen är det intressant att konstatera att det enbart är V och SD som fortfarande 50 år sedan Erlanders Metalltal säger om medlemskapet: Vi vill inte, vi kan inte och vi behöver inte.


Visioner om ett bättre samhälle!


Fredrik Reinfeldt valde att sommartala i Gustavsberg på Värmdö. Det mest använda ordet som Fredrik Reinfeldt använde är ansvar. Fredrik Reinfeldt förklarade att då han tar ansvar gäller det att prioritera.

Då blir jag verkligen nyfiken. Väljer han att lägga pengarna på att utrota barnfattigdomen? Eller på att säkerställa att det finns tillräckligt med personal inom omsorgen, eller kanske på att investera i järnvägen?

Nej. Det är inte Reinfeldt. Han väljer i stället att lägga pengarna på att halvera restaurangmomsen. Kostnad: 5,6 miljarder. Han uttrycker att det ska skapa nya jobb som främst ska gå till ungdomar. Varje jobb kostar då 1,5 miljoner kronor. Inte speciellt ansvarsfullt, eller hur?

Jag funderar på hur många nya jobb i välfärden som dessa pengar skulle kunna skapa.

Men de 5,6 miljarderna kan lika gärna gå direkt ned i krogägarnas egna fickor. Vem säger nej till en sådan skänk från ovan.

Håkan Juholt valde att tala i Västertorp och det fanns tydliga skillnader mellan Juholt och Reinfeldts tal. I Juholts tal fanns exempel på hur politik kan användas som styrmedel för ett rättvisare samhälle. Det handlade bland annat om att lagstifta om att nya bostadsområden alltid måste innehålla en blandning av hyresrätter och borätter, och om förbud att vinster i välfärden försvinner till skatteparadis.

Det är självklart att vi måste vara ansvarsfulla när det gäller statens finanser. Men politik måste handla om så mycket mer. Visionen om ett bättre samhälle, och hur vi genom politiken förverkligar den visionen. Det finns ett alternativ till orättvisa, klassklyftor och utsortering av människor. Ett alternativ till Alliansens moderata politik. Vår vision är att att vi kan bygga ett bättre samhälle, tillsammans.

Det är äkta ansvarsfull politik.

Borås Tidnings ledarskribent tycker, inte förvånande, att Reinfeldt´s tal var lysande och att Håkan Juholt är ansvarslös. SvD anser att Håkan Juholt vann retorikslaget. Kent Persson (M) ser socialism i socialdemokratin. Sebastian Stenholm inser att Håkan Juholts visioner ska balanseras i en budget. Martin Moberg skriver om socialdemokratins an(s)varstagande och om social demokrati.

söndag 21 augusti 2011

Muren.

Hur kunde jag glömma den här låten med Ebba Grön, die Maur. Med tanke på att muren byggdes för femtio år sedan.


Lustmord på centerns miljöpolitik!


Jag vet inte vad BT har för policy vad det gäller debattartiklar men jag kan konstatera att BT idag (söndag 21/8) har tagit in en begagnad debattartikel från Annie Lööf (tidigare Johansson). Den debattartikel var införd i DN den 8 augusti och en i stort sett likalydande debattartikel var införd i BT i dag. BT har ingen snabbhet vad det gäller att debattartiklarna står att finna på deras hemsida så därför finner du inte Annie Lööf´s tankar där ännu.

Annie Lööf är en snabbt växande profil inom centerpartiet och framstår idag som kanske den främste kandidaten till partiledarposten efter Maud Olofsson. Mest känd har hon gjort sig som en ivrig motståndare mot FRA-lagen som hon nesligt röstade för efter det att partipiskan ven.

Det intressanta med artikeln är den nedsablingen av Centerpartiets förda politik, som hon själv är en del av. Inte har Maud Olofsson gjort mycket rätt. Särskilt lustmord gör hon på miljöminister Andreas Carlgren. Centerpartiet har haft ansvaret för miljöpolitiken och hon skriver:


"För inte så länge sedan såg många upp till det svenska ledarskapet på miljöområdet. I dag är vi på väg att tappa initiativet och reducera oss till ett av många länder inom EU. Det får återverkningar på det globala miljöarbetet, på vårt internationella anseende och det innebär dessutom missade möjligheter till exportintäkter och nya jobb i vårt land. Vi måste återta vår ledarposition.

Vi behöver en miljöpolitik med ett än starkare politiskt ledarskap, som tillsammans med den svenska industrin formulerar ett antal framtidsutmaningar där man i samförstånd enas om vad industrin ska klara och vilka förutsättningar som staten ska erbjuda. Kalla det gärna ett miljöpolitiskt samhällskontrakt."

Bistrare kan det inte skrivas och Andreas Carlgren har ingen framträdande roll inom Centerpartiet efter att Annie Lööf har blivit vald.


Jag håller med om att Centerpartiet har misslyckats i allmänhet och i synnerhet inom miljöpolitiken. I övrigt delar jag inte Annie Lööf´s åsikter. Hon är så höger att de gamla centerpartisterna skriker högt.

Alliansfritt Sverige har skrivit om hennes högerpolitik. Iakttagaren har tidigare skrivit om hur onödiga centerpartiet är idag. Martin Moberg skriver att det behövs med än Stureplanscentern. Röda Berget inser att Annie Lööf faktiskt skriver att miljöpolitiken var bättre på Göran Perssons tid.


Vem lärde Moderaterna ansvar?


Jag är starkt oroad.

Sveriges Finansminister, Anders Borg (M), famlar i mörkret och verkar faktiskt inte alls veta vad som händer.



I onsdags sa han i GP att:

"Det är inte samma kraftiga inbromsning som vi såg under 2009"


Vilket lät betryggande.

I torsdags sa han i TV4:

"Risken för att det ska bli mer allvarligt än jag har trott, den har faktiskt tilltagit idag"


Då är väldigt mycket mindre trovärdig att han ändrar åsikt dag för dag. Lite mer långsiktighet förväntar i varje fall jag mig av en finansminister.

Reinfeldt vill framstå som den mest ansvarsfulla av alla. Mer än Merkel, Zarkosy och Obama. Han spelar på att vara den stora bäraren av ansvar. För honom och moderaterna är den senaste av alla kriser gudasänd.

Men jag har en nyhet för svenska folket. Vem lärde Moderaterna att ta ansvar? Det var socialdemokraterna. Regeringen Bildt (M) är kanske det mest oansvariga som vi har sett i svensk historia.

Dock framstår det som aningen fantasilöst att ha ett sådant begränsat register som Reinfeldt och Borg. Trösten för oss socialdemokrater är Moderaternas förminskning av sina allianskompisar.


Om detta skriver Sebastian, Anders Åkesson tycker att Reinfeldt är både stingslig och kaxig, Roger Jönsson tycker att Reinfeldt har tappat bort framtiden och Kent Persson tycker att det var ansvarsfullt av Reinfeldt att tala om ansvar.



fredag 19 augusti 2011

Lite fredagsmusik!

Ett av mina absoluta favoriter då det begav sig var Manfred Mann som bildades 1962 av keyboardisten i gruppen som råkade heta just Manfred Mann. Från början hette de The Mann-Hugg Blues Brothers. Paul Jones hade en helt fantastisk röst, enligt mig.

Deras genombrott blev "5,4,3,2,1".



Det definitiva genombrottet blev "Do Wah Diddy Diddy" som kom 1964.



Alla fredagar ska ha någon Bob Dylan låt och Manfred Mann spelade in ett antal av hans sånger. Här är deras version av "If you Gotta Go, Go now", 1965.



Ett tag hade de Jack Bruce som basist i bandet. Jack Bruce bildade sedan supergruppen Cream tillsammans med Eric Clapton och Ginger Baker. Men de kan vara föremål för en annan fredagsmusik blogg.

Manfred Manns sista hit blev "Ragamuffin man" 1969. Men det var utan både Paul Jones och Jack Bruce. Manfred Mann själv spelade vidare i bandet Manfred Mann Earth Band.






Några reflektioner från Fullmäktigemötet den 18 augusti.

I går (torsdag) var det fullmäktigemöte i Borås. En del ärenden gick fort och andra tog längre tid. Som vanligt med andra ord.

Några reflektioner:

Rena toaletter:

Rena och fungerande toaletter har varit ett återkommande problem för främst grundskolan. Alliansen, som ledde majoriteten de senaste 12 åren, har aldrig kommit till skott i frågan utan de har enbart teoretiserat och diskuterat frågan. Nu har vi, dvs S,Mp,V och vägvalet satt ned foten och föreslog att bevilja en motion från Bengt Bohlin (S) om att se till att skapa förutsättningarna för rena toaletter i Borås skolor.
För det är ju så att en god arbetsmiljö är en förutsättning att trivas på sin arbetsplats. Den är också en förutsättning för lärandet. Att ha arbetsro i klassrummet och tillgång till rena och fräscha toaletter borde vara en självklarhet på varje skola. Handen på hjärtat- det är få vuxna som skulle nöja sig med mindre.

Det var därför högst förvånande att de borgerliga partierna röstade ned vårt förslag att bevilja motionen. Det lyckades de med genom att Sverigedemokraterna röstade med dem.
Naturligtvis är det borgarnas sätt att markera för oss att vi inte har majoritet.
Men Borås föräldrar, mor-och farföräldrar skall veta att de borgerliga partierna inte prioriterar rena toaletter till stadens skolelever.
Ett citat från debatten som har satt sig fast är när Isabella Deserius (SD) i talarstolen sa att
" får inte dagens barn någon potträning".

Borgarna tillsammans med Sverigedemokraterna prioriterar att trycka till de rödgröna.


Utökat stöd till Centrum för flerspråkigt lärande, CFL.

Det handlar om ett utökat stöd till främst hemspråksundervisning. Som en hesa Fredrik ljuder den första måndagen i månaden röstade Sverigedemokraterna mot detta. De röstar nämligen mot allt som innebär att invandrare får något som helst stöd. De menar att om invandrare vill ha hemspråksutbildning så får de köpa denna från någon privat utförare. Isabella Demserius (SD) hävdade med emfas att hon minsann inte fått någon undervisning i svenska som barn i USA.
Hon lever inte upp till den sista delen av sitt namn!

Som vanligt är Krister Maconi, SD:s gruppledare mycket rigid. Mer om SD i ett senare inlägg på bloggen. (Intressant att stavningsprogrammet i datorn vill översätta hans namn till masonit)

En fråga om dubbelmoral.

Sedan är det intressant att läsa Anette Carlssons blogg om busstrafiken som berör dem som bor i Rångedala. Den tidigare linje 200 går endast på nya motorvägen och linje 201 är bara till för dem med heltidsarbete i Borås. Så här skriver hon:

"Moderaterna i Borås kommer fortsätta att lyssna till och lyfta boråsarnas frågor och förslag i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och styrelser".

Det intressanta är att beslutet om den nya dragningen av trafiken beslutades av den tidigare majoriteten, som Anette Carlsson ingick i, då moderaten Ulrik Nilsson var kommunstyrelsens ordförande.

Jag måste medge att hon är inte lite fräck att på ett sånt påtagligt sätt undanhålla Boråsaren och Rångedalingen sanningen.

En galning kan bli president i USA!


Dagens ledare i Borås Tidning handlar bland annat om vad ledarskribenten, Daniel Persson, tycker är värst med Michele Bachman.Hon vann häromdagen en låtsas omröstning om vilken som är republikanernas kandidat till motståndare mot Barack Obama.

Daniel ser hennes uttalade tro på kreationism som det stora problemet. Jag kan se några till - förutom det uppenbara att hon är ultrareaktionär.

Michelle Bachmann har seglat upp som Tea Party rörelsens okrönta drottning vid sidan av Sarah Palin. Namnet har de tagit efter det party som kolonisatörerna i östra USA tog när de gjorde uppror mot den brittiska regering - Boston tea party. De består av ett antal mycker reaktionära republikaner som tycker att skatter är för höga och enas i sitt hat mot democrater och främst Barack Obama. Ord som konservatism och kristna värderingar är ledord för dem.

Åter till vad jag inte gillar med Michelle Bachmann.

Hon är emot skattefinansierad sjukvård, hon hatar homosexuella, hon är abortmotståndare och numera skyller hon renässansen för vad hon kallar det stora västerländska sammanbrottet, då människan sattes i konstens och filosofins centrum på bekostnad av medeltidens rättmätiga gudsfruktan. I det sammanhanget är hon en fanatisk lärjunge av Francis A Schaeffer.

Vidare tror hon inte på klimatförändring men hon tror att USA kan fortsätta som vanligt. Hon tror också att hon personligen är utvald av gud.

Dessutom har hon ingen aaaning om när Elvis Presly är född(8/1 1935 - 16/8 1977).



Ett potpurri av hennes galenskaper:



Erik Wiklund driver en blogg om republikanerna som är intressant att ta del av.
Även Whinar skriver om henne.

tisdag 16 augusti 2011

Stor i orden - liten på jorden!


Centerpartiet är ett parti som ännu inte har insett att det inte längre är 1976 då partiet med Torbjörn Fälldin som partiledare fick 25 procent vid valet.

Nuförtiden är Centerpartiet ett av de mindre partierna som hänger på gärdsgårn tillsammans med Kristdemokraterna. Vilket förresten är det närmsta som de kommer att vara ett landsbygdsparti. I dag är de snarare ett storstadsparti. I en debattartikel i Expressen 16 augusti skriver Lena Ek och åtta andra, visserligen före detta toppolitiker men ändå, centerpartister att:

"Centerpartiet leder utvecklingen i svensk politik".


I samma artikel förordar centerpartisterna Annie Lööf som ny partiordförande. Denne Annie Lööf, tidigare Johansson, har gjort sig känd som en hårdför marknadsliberal som inte har mycket till övers för löntagares rättigheter.

Centerpartiet har gjort en mycket tydlig vandring från att ha varit ett landsbygdsparti som slagits för den lille bonden och för att hela Sverige ska leva till ett mycket tydligt högerparti som drivs av mer individualisering, privatisering och mer makt till arbetsgivaren.
För när Centerpartiet vill ta bort LAS och därmed tror att fler ska få arbete så håller inte deras ord. Deras förslag om förändringar i arbetsmarknadsreglerna syftar enbart till att ge arbetsgivaren mer makt och därmed facket mindre makt. Det innebär mindre inflytande och makt och därmed lön till löntagaren.


Svenskt näringsliv har byggt en framgångssaga på trygga arbetsvillkor, att människor får möjlighet att lära hela livet. Genom den tryggheten och flexibiliteten har Sverige tillverkat produkter i världsklass där vi har konkurrerat med kvalitet istället för ruttna arbetsvillkor och låga löner.

Centerpartiet är verkligen stor i orden men liten på jorden. Är de verkligen nödvändiga?

Mikael Andersson (C) tycker, inte förvånande, totalt tvärtemot vad jag tycker.
Martin Moberg gör också en betraktelse om Centerpartiets framtid.

fredag 12 augusti 2011

Fredagsmusik


Några musikrariteter inför fredagsmyset passar alltid.

Först och främst den låt som mest förknippas med upplopp och förstörelse i Margret Thatchers England 1981.

Ghost Town som kom ut 1981, spelades in av det brittiska Ska bandet "The Specials", handlar om urbant förfall, avindustralisering, arbetslöshet och våld i Londons förstäder.





The Pretty Things var ett engelskt rock and roll grupp, kanske främst inriktade på Rythm & Blues. De bildades 1963 och utnämndes snabbt av engelsk press till "uglier cousin of the Rolling Stones". Namnet "Pretty Thing" tog de från en låt av Bo Diddley, Pretty Thing, som gavs ut 1955.

Roadrunner, även det en Bo Diddley låt som ursprungligen gavs ut 1960. Det här är alltså en cover( hela Pretty Things första album är enbart covers):



Och alltid något med och av Bob Dylan. Den här gången "My Back Pages". Sången finns på Bob Dylans album "Another side of Bob Dylan (1964). Refrängen passar in på mig då och då - "Ah, but i was so much older then, I´m younger than that now.



Bakslag för den fria rörligheten inom EU.


Tyvärr har EU-kommissionen för första gången gett ett land rätt att stoppa den fria rörligheten med argumentationen att det skyddar den inhemska arbetsmarknaden. Spanien får numera neka rumäner anställning.

"Den tillfälliga åtgärden inte kommer att påverka rumäner som redan ingår i arbetskraften i Spanien", säger José Blanco, talesman för regeringen och tillägger: "Det kommer inte att påverka den fria rörligheten för medborgare inom Europeiska unionen, en princip som Spanien har alltid försvarat. "

Men vad kommer att hända med de rumäner som inte har en sysselsättning i Spanien. Förmodligen är de flesta av dessa rumänska romer.

Den fria rörligheten är en av EU:s grundpelare och ett av motiven till att jag röstade för ett svenskt medlemskap, 1994.





torsdag 11 augusti 2011

Klassamhället visar sitt fulaste tryne.


Jag fördömer den svans av kriminella och huliganer som följer på en legitim protest mot de nedskärningar i välfärden som sker i Storbritannien i dag.

Peckham, som är Londons näst fattigaste stadsdel och mycket segregerad, har haft några av de kraftigaste upploppen. Arbetslösheten är hög och det är vanligt med drogmissbruk.
I detta område sparas det på ungdomsaktiviteter med 3,4 miljoner pund. Det är klart att sådant ger reaktioner.

Efter det att premiärminister Cameron i sitt besparingsprogram föreslagit att minska polisbudgeten med 21 miljarder pund ger han nu polisen fria tyglar och obegränsat med resurser i kampen mot "orosstiftare".

Vad vi ser är resultatet, som förskräcker, av att konsekvent öka klyftorna mellan människor. Politikerna i Storbritannien under de senaste åren, oavsett färg, har krympt välfärdsstaten och olika delar av samhället reagerar starkt på detta.

Storbritannien gör bäst i att förpassa arvet från Margaret Thatcher på något lämpligt museum och börja färden till ett jämlikt samhälle. Cameron måste bry sig om hela befolkningen.

När man sänker skatterna för de allra rikaste och samtidigt tar bort bidrag till de fattigaste då förstår många att något gått väldigt snett. Borde vara lärdom för Sverige.

Widar Andersson tycker att det är rätt att ta Alvedon för huvudvärken för att ta hand om sjukdomen sedan. Dalademokraten inser att den här slags upplopp sker enbart i länder där välfärdsstaten har gett upp.
Lena Sommestad skriver om "ojämlikhetens pris".
Tokmoderaten citerar The Clash hit "London Calling" som skrevs pga kravallerna i Brixton när Margaret Thatcher nedmonterade välfärdsstaten. Besynnerlig att vara moderat när deras husgud är just Thatcher.

onsdag 10 augusti 2011

BNP är ett för trubbigt verktyg.


BNP är ett för trubbigt mått på tillväxt. Titta på Kinas tillväxtmått. År 2007 var Kinas BNP 12 procent men miljökostnaden av den tillväxten var hälften, 6 procent. BNP mäter inkomst men inte jämlikhet, åtgärder för tillväxt, men inte det som förstör och BNP mätning bryr sig inte om viktiga värden som socialt sammanhållna samhällen eller miljö.

Ett annat exempel är att när Sverige berömmer sig över att våra koldioxidutsläpp minskar så beror det till stor del på att vår konsumtion från importerade varor ökar. Andreas Carlgren berättar aldrig för dig att vi minskar våra koldioxidutsläpp på bekostnad av att något annat land ökar dessa istället.

Alla politiska partier i riksdagen utom Moderater och Sverigedemokrater ställer sig bakom en modifiering av begreppet BNP för att detta ska bli mer rättvisande. Notera vilka partier som samarbetar i sitt motstånd i att modifiera BNP begreppet. Släng dig i väggen Hanif Bali.


Kajsa Borgnäs har tidigare skrivit om kapitalismens tillkortakommanden.

tisdag 9 augusti 2011

Ytterligare en valförlorare slutar.


Varför är jag inte förvånad över att Lars Ohly inte ställer upp på omval i januari 2012 som partiledare för vänsterpartiet? Jo, för att det har varit uppenbart sedan flera månader att det inte har varit hållbart inom partiet. Det är mycket ovanligt att en sittande partiledare får motspelare om partiledarposten och så många också. Om det inte har handlat om kriser för partier som medfört risk för splittring, förstås.

Hans besked att han inte ställer upp till omval bottnar alldeles säkert i omsorg om partiet och att han har förstått att stödet är för svagt för honom. Risken nu är att vänsterpartiet får en ökenvandring fram till valet i januari av ny partiledare och att Lars Ohly i ett halvår kommer att fungera som en "Lame Duck".

Själv tycker jag att Lars Ohly har varit en tillgång i svensk politik.

Tokmoderaten tycker uppenbarligen inte att Ohly har varit en tillgång. Sebastian Stenholm kommer att sakna Ohly´s retorik. Johan Westerholm skriver att den siste kommunisten kastar in handduken. Röda Berget tycker synd om borgarna eftersom de inte har någon att skrämma väljarna med nu. Jöran Fagerlund poängterar att Lars Ohly inte ställer upp till omval och att han inte avgår.

Avveckla religiösa friskolor nu!


Statsvetaren Bo Rothstein i Göteborg har gjort en intressant iakttagelse som jag bara måste dela med mig av.

Grundlagen står över alla andra lagar. Den är så att säga alla lagars moder. Det som bryter mot grundlagen skall beivras.
I Regeringsformen 1 kap 9§ kan man läsa:
" Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet"
.
Stycket innehåller tre viktiga principer - saklighet, opartiskhet och likhet inför lagen. Bo Rothstein menar att stycket innebär att det inte är möjligt att driva religiösa friskolor med offentliga medel. Det borde även gälla förskolor, tycker jag.

Ett aktuellt exempel på en sådan skola som borde avvecklas omgående är Römosseskolan i Göteborg som drivs av den numera tjänstlediga moderata riksdagsmannen, Abdirizak Waberi, i Göteborg.

måndag 8 augusti 2011

Enfaldigt att inte välja mångfald!


Enfalden är det största hotet mot Sveriges utveckling och Sverigedemokraterna är i sin förlängning ett hot mot demokratin!

Sverigedemokraterna driver tesen/myten att Sverige håller på att bli ett "multikulturellt" samhälle. Denna multikulturism är det stora hotet mot Sverige och Europa menar de - med samma argumentation och retorik som massmördaren och högerextremisten Breivik. Med multikulturellt menar SD troligen idén att grupper av individer med olika etnicitet, kultur och språk kan leva sida vid sida i ett demokratiskt samhälle, utan krav på anpassning till en majoritetskultur.Dvs att de olika kulturerna kan behålla sina särdrag oavsett svenska lagar.

Låt dig inte luras av detta främlingsfientliga, islamafobiska parti vars retorik triggar extremhögerns våldsamheter och svansen av hat. Att hävda att en enskild muslim är ond för att han/hon är muslim eller att alla muslimer är onda utgör definitionsmässigt ”hets mot folkgrupp” och är därmed olagligt enligt Sveriges och många andra länders lagstiftning. Det är vad Sverigedemokraterna, Dansk folkeparti, Fremskrittspartiet och Geert Wilders frihetsparti i Holland med många fler i Europa huvudsakligen ägnar sig åt och vad som gör dem alla till så ytterligt osmakliga politiska fenomen.

Jag menar att det inte finns något multikulturell modell i Sverige i det avseende som sverigedemokraterna menar. Sverige är ett mångkulturella samhället där varje människa får vara den man är. Man får tillhöra vilken religion man vill, man får använda sina egna traditioner och seder och får helt enkelt välja själv hur man vill leva sitt liv. Men man får inte bryta mot svensk lagstiftning. Det gemensamma skulle vara lagstiftning som reglerar vad man får och inte får göra. Detta är bra.

Ett mångkulturellt samhälle bygger på att vi värnar yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet - alla de rättigheter som är en del av vår kultur. Den som inte kan acceptera ett mångkulturellt samhälle kommer i förlängningen inte heller att acceptera föreningsfrihet eller friheten för människor att fritt få välja sin politiska uppfattning.

Just därför är SD i sin förlängning ett hot mot demokratin.

Erik Laakso har också skrivit om mångkultur. Björn Andersson resonerar kring begreppet.
Göran Rosenberg har åsikter liksom Borås Tidnings ledarskribent Johan Söderström. På Johans artikeln har fullmäktigeledamoten i Borås, Fredrich Legnemark, tyckt till.

fredag 5 augusti 2011

Fredagsmys!

Två låtar att komma i stämning inför fredagen och ledighet för många som nu har avslutat sina semestrar.

Den första med John Hiatt. Den heter " You got a real fine love och har ett sagolikt gung.




För det andra : Det kan aldrig vara fel att inleda helgen med en dos av Jackson Brown!