Vem är ansvarig för myterna om RUT?

Man brukar säga, om RUT-avdraget, att det är bra för att det löser ”livspusslet”, att det gör svarta jobb vita och att det är nya jobb för främst dem som är längst från arbetsmarknaden. En del säger också att det ökar jämställdheten.

Det går naturligtvis inte att säga att köpta städtjänster inte skulle hjälpa till med att lösa ”livspusslet”. Som för övrigt myntades av TCO redan 1992. Visst löser det pusslet för dem som har råd att köpa tjänsten. De skulle kunna lösa pusslet även utan Rut-avdraget. Men inte löser Rut-avdraget ”livspusslet” för de föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid. En del har rent av tvingats ge upp sina yrken, för att barnomsorg saknas. Skattebidrag för den som har råd att köpa tjänster är ett slöseri med resurser. Det är slöseri med resurser som skulle kunna användas till att utveckla välfärden och underlätta för den som har svårt att få livet att gå ihop. Enligt moderaten är det egentligen enbart i ett parförhållande som livspusslet är ett problem. Ensamstående med barn har inte de behoven.

Börja istället i andra ändan. ”Livspusslet” ska starta i arbetslivet. Skapa ett arbetsliv med mer av säkra fasta anställningar. Det goda arbetet borde innebära att näringslivet strävar efter en arbetstakt och arbetstid som är rimlig så att människor klarar både arbetsliv och privatliv. Kanske sex timmars arbetsdag är lösningen.

Roland Spånt, TCO, har tagit livet av den myt som främst Almega har odlat att Rut har skapat så många jobb.

När det gäller jämställdheten så är det mycket sällsynt att just RUT-avdraget ger ett mer jämställt parförhållande eller för den delen arbetsmarknad. Det är sällsynt att hitta män som jobbar inom städbranschen. Kan möjligen bero på att det är sällsynt med heltider inom detta låglöneyrke. Rut-avdraget ger helt enkelt män i ojämställda relationer möjlighet att köpa sig fria från ansvar för hushållsarbete och barn.

Användningen av Rut beror på plånbokens storlek och inte på behoven. Det är inte jämställdheten som ökar utan det är ojämlikheten. De som inte har ekonomiska möjligheter att nyttja avdraget måste ändå vara med att bekosta festen för dem som redan har det bra. Det är inte rimlig att samhällets gemensamma resurser används så ojämlikt.

Trots att marknaden för vita hushållsnära tjänster visserligen har ökat finns ingen undersökning som visar att den svarta marknaden har minskat motsvarande. Där saknas utvärdering. Kanske förespråkarna inte vill ha en sådan.

Jag anser att eftersom den som köper tjänsten inte är villig att betala vad tjänsten faktiskt är värt är det inte orimligt att tänka sig att det fortfarande är en icke oansenlig mängd som gärna betalar ännu mindre för tjänsten.

Säg som det är! Det är roligare om det är billigare för mig. Det kan jag väl unna mig eftersom det går bra för mig här på solsidan. Men det är alltid någon som får betala.