måndag 28 mars 2011

Under det kalla kriget var Sveriges hållning: ”Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i händelse av krig”.


Detta ändrades 1992 till ”militär alliansfrihet, syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde”.


2002 uttalade utrikesminister Anna Lindh att den militära alliansfriheten är en hörnsten i svensk säkerhetspolitik. Men hon talade också om vikten av att kunna delta i fredsfrämjande insatser och sade att det är svårt att föreställa sig att Sverige skulle förklara sig neutralt vid ett angrepp på något EU-medlemsland.


Den idag gällande säkerhetspolitiska linjen, som socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna och centern ställde sig bakom 2002, klargör bland annat att Sverige är militärt alliansfritt men samtidigt att hot mot fred och säkerhet bäst avvärjs i gemenskap och samverkan med andra länder. Ett sådant samarbete uttrycks främst i vårt stöd till FN, men också genom vårt medlemskap i EU.


Det är ur det perspektivet intressant att läsa att den moderata Borås Tidning ställer sig bakom Folkpartiets gamla krav på att söka ett fullständigt medlemskap i Nato.

Inga kommentarer: