onsdag 16 mars 2011

En strålande framtid?



Svenskarna har kort minne. Innan Harrisburg fanns det knappt några problem med säkerheten i kärnkraftverk. Efter olyckan på Three Mile Island ökade oron och kraven på folkomröstningen tog rejäl fart. Det var då ett tredje val kom till, det bekanta njaa. Efter Tjernobyl byggdes det inte några nya kärnkraftverk på decennier i västvärlden. Sedan glömdes olycksrisken bort och det började byggas kärnkraftverk på nytt i världen. Men här hemma fanns det inte någon majoritet för att bygga kärnkraftverk. Det var enbart Folkpartiet som aldrig tvekade om att riskera människors hälsa. Sedan gjorde Centerpartiet sin berömda omsvängning och helt plötsligt fanns en majoritet för att bygga nya kärnkraftverk.

Och nu? Nu säger kärnkraftskramarna att något liknande som hänt i Japan kan inte hända i Sverige. Sverige ligger inte i ett jordbävningsområde och det är inte troligt att vi kommer att drabbas av en Tsunami. Men det är ett faktum att verken placeras vid kusten eftersom de behöver oerhörda mängder vatten. Vi kan drabbas av mycket annat som kan ruska om vår syn på hur pass säkra anläggningarna är. Vi har drabbats av våldsamma stormar- de kan bli ännu värre. Listan på katastrofer kan göras lång t.ex. skogsbränder, kraftiga översvämningar, stigande havsnivåer, meteoritnedslag, krig, ekonomiska sammanbrott, datorvirus eller människovirus, jumbojets som kommer ur kurs. Det kan vara något så banalt som en kortslutning i ett ställverk och ett felaktigt installerat underfrekvensskydd, som i Forsmark för ett par år sedan. Då var Sverige 20 minuter från en kärnkraftskatastrof med härdsmälta. Då var det rena rama flaxen som räddade oss från en katastrof.





Självklart är inte svenska kärnkraftverk immuna mot haverier med förödande konsekvenser.
Så här skriver ledarskribenten i Svenska Dagbladet:
”Svensk kärnkraft står på urberg i ett öppet samhälle”.

Och följer upp i sin slutkläm med:
”I den verkliga världen står inga helt riskfria alternativ till vårt förfogande”.

Ett av de mer imbecilla argument som jag har hört de senaste dagarna är just det. Att det finns så mycket annat i vår omgivning som kan skada oss, som är farligt. Men det finns inget med så långtgående konsekvenser vid en olycka.

Svensk kärnbränslehantering, SKB, har idag beslutat att lämna in ansökan om att förvara uttjänt bränsle trots att styrelsen inte är enig. Den ende som inte är knuten till kärnkraftsindustrin, Anders Wijkman (KD), tycker inte att kalkylerna är tillräckligt utredda. Kom ihåg att förvaringen ska vara säker i 100 000 år. Den tideräkning som vi känner till startade för 2 010 år sedan.

Alla hushåll inom ett kärnkraftverks beredskapszon får hemskickat jodtabletter som ska tas på uppmaning av länsstyrelsen vid ett radioaktivt utsläpp.
En statlig utredning föreslår nu också att det ska vara staten som är ytterst ansvarig för säkerheten vid förvaringen. Vänta lite nu. Vad sa Maud Olofsson när hon presenterade alliansens uppgörelse om kärnkraften? Påstod hon inte att det skulle vara kärnkraftsbolagen?

Samma fel som orsakat överhettningen i de Japanska kärnkraftverken kan inträffa i Sverige. Om strömmen slås ut under en längre tid kan inte reservgeneratorna kyla härden. Det är fortfarande kärnkraftens svaga punkt, enligt forskarna.

Helt logiskt ökar nu kärnkraftsmotståndet i hela världen. Tusentals av människor demonstrerar bara i Europa idag. I Sverige kommer protesterna att öka, t.ex. det gamla ”Folkkampanjen mot kärnkraft” har återuppstått, men också debatten inom partierna kommer att öka. En nyckelroll har centerpartiet.
Hannes Alfvén lyckades förklara för Torbjörn Fälldin på sjuttiotalet att hetta upp vatten med en teknik som bygger på radioaktivitet innebär helt unika och oacceptabla risker. Fälldin köpte det resonemanget och fick med sig 25 procent av befolkningen och Centerpartiet har aldrig varit större. När Maud Olofsson övergav den linjen föll partiet som en sten och kravlar nu på fyra procentstrecket.

Glöm inte bort att kärnkraft ursprungligen föddes som ett vapen och att det fortfarande kan användas som det.

Det är många som skriver om den oro som många människor känner. Ex Jens Holm, Rasmus Lenerfors och Lena Sommestad
Högberg
har så rätt när han anger att det är flax som räddade oss snarare än skicklighet från en härdsmälta i Sverige.
Erik Laakso, S-debattör, sätter sätter tillväxt före säkerhet. Han kalkylerar med risken.

Ett normalt förhållningssätt när vi vill debattera om det har hänt någon katastrof, från högerns sida, är att vi är cyniker. Så resonerar
Thomas Bohlmark.

Inga kommentarer: