onsdag 26 augusti 2009

Korruption här och där är inte anledning att minska biståndet.


Gunilla Carlsson, biståndsminister i den moderatstyrda regeringen, gör stor affär av att det har pågått en korruptionsaffär i Zambia. Hon tillsätter då en utredning som den 9 december ska presentera tio konkreta förslag till hur Sverige ska kunna minska korruptionen i biståndsländerna. Vän av ordning förstår ju med ett halvt öga öppet att utredningen kommer fram till att bästa sättet att minska korruptionen är att minska biståndet. Den moderatstyrda regeringen har ju redan övergett enprocentmålet!


Men vad bråkar hon egentligen om? Zambia utreder, via sin riksrevision, vad som hänt och när de är färdiga kommer naturligtvis de skyldiga att ställas inför rätta. Och det är så det ska gå till.

Sedan vore det klädsamt om hon drog sig till minnes den skandal med asfaltskartell som fick sin epilog den 29 maj i år. Åtta svenska storföretag dömdes att betala en halv miljard i böter för fusk med anbud samt att ha delat upp marknaden mellan sig. Det är en mycket större korruptionsskandal än den i Zambia.


Gunilla Carlsson anger Transparency Internationals Corruption Perception Index (CPI) som mäter graden av korruption i offentlig förvaltning och politisk verksamhet såsom den uppfattas av insiktsfulla bedömare. Föga förvånande hamnar Sverige 2008, tillsammans med Nya Zeeland och Danmark, på första plats dvs. minst korrupta i världen. Det gör vi trots asfaltskartellskandalen. Att vi tillsammans med de länderna hamnar högt beror troligen på att vi har en stor och omfattande offentlig verksamhet som är övervakad. Det delar vi med Nya Zeeland och Danmark. Att jmf det med skakiga demokratier som vi försöker hjälpa att komma ur fattigdom och till att bygga fungerande demokrati är helt enkelt orättvist.
Resultatet av minskad handel och krympt bistånd är förödande för världens fattigaste. FN:s jordbruksorgan räknar med att en miljard människor lider av hunger och undernäring. Vi vet att fattigdom och korruption går hand i hand.
Världsbanken räknar med att 70-100 miljoner människor faller under fattigdomsgränsen som en effekt av lågkonjunkturen. Det är extra dystert med tanke på att utvecklingen tidigare gick i rätt riktning.Men detta talar inte biståndsminister Carlsson om. Nej, hon har upptäckt en korruptionshärva med svenskt bistånd i Zambia, tre månader efter att Sida slog larm. 5-8 miljoner svenska biståndskronor har hamnat i fel fickor.

Hennes parti propagerar för en sänkning från 1,0 till 0,7 procent som biståndsmål. Hon har redan på olika sätt försökt bryta sönder enprocentmålet, genom att räkna in militära insatser, skuldavskrivningar, klimatinvesteringar och flyktingmottagande i biståndet.

När nu Carlsson antyder att biståndet är en del av problemet styrks jag i min uppfattning att Gunilla Carlssons agerande och artikel i Millwall tyder på en dold agenda.


Andra som skriver här, där, hit och dit.

1 kommentar:

Jonas Sahlin sa...

Nej, korruption här och där är ingen anledning att minska biståndet. Dock kan det faktum att det inte finns några som helst bevis för att utvecklingsbistånd leder till minskad fattigdom utan dessutom kan kan förvärra situationen vara ett skäl.