Både borgerliga såsom en del socialdemokratisk media och tyckare har genomgående efter vårt jobbtoppmöte i måndags odlat tesen att politiken är så lika varandra. Men jag delar inte den uppfattningen. Det är ett ytligt betraktelsesätt. Det torde vara uppenbart att den socialdemokratiska synen på människan och dess förmågor är milsvid från den borgerligas negativa syn på människan.
Vi tror inte, som borgarna, att människan ska tvingas in i låglönejobb genom att förminska trygghetssystemen.
Vi tror, i motsats till borgarna, att politiken måste vara sådan att den stimulerar till nya jobb. Det görs genom att satsa på forskning och utveckling och investeringar. Dvs borgarna borde skaffa sig en näringspolitik och inte bara satsa på att slumpa bort våra gemensamma företag. Maud har kort sagt ingen genomarbetad näringspolitik.
Vi vet att man måste satsa på utbildning, utbildning och åter utbildning i alla olika stadier av livet för att människor ska ges möjlighet att vara anställningsbara. Borgarna monterar ned det livslånga lärandet och anser att människan ska ta chansen till utbildning i unga år. Gör hon inte det så får hon skylla sig själv.
Vi tror att om vi ger möjlighet för företagarna att delta i ett trygghetssystem som liknar det som löntagarna ( som det var innan den moderatstyrda regeringen lyckades börja nedmonteringen) har - så ger det dem ro att utveckla sina företag och anställa fler. Samtidigt kommer de bidra till det allmänna välfärdssystemets principer.
Därför tror jag att toppjobbmötet har varit viktigt. För det visar skillnaden, kontrasten mellan blå och röd människosyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar