söndag 27 januari 2008

Minnesdagar



Idag är det exakt 90 år sedan det finska inbördeskriget startade. I kriget mellan de röda och vita slogs de röda ganska snabbt tillbaka. Efterspelet blev en mörk del av högerns historia där den segrande parten sanktionerade summariska avrättningar och olagliga bestraffningar som drabbade tiotusentals oskyldiga.




Den finske forskaren Marko Tikka kunde för ett drygt år sedan, i boken ”Terrorin aika” (Terrorns tid, 2006), peka på att den finska regeringen, om än inofficiellt och med viss motvilja, efter Tammerfors fall i början på april 1918 gav efter för arméns och skyddskårernas krav på att få upprätta ståndrätter, vilket totalt stred mot finsk lag och praxis. Den statligt tillsatta historiekommissionen ”Krigsdödade i Finland” kunde även 2004 visa att så många som 10000 personer under några korta vår- och sommarmånader sköts i en avrättningskampanj av sällan skådad intensitet( ser vi något som kan växa till liknande proportioner i Kenya?). Det fanns ståndrätterna som sammanträdde bakom stängda dörrar med hemliga vittnen. Vem som dömde vem till döden och varför ingick under många decennier endast i en underjordisk, muntlig historietradition.

Dessa händelser har sedan dess varit ett finländskt trauma som inte slutat med att generationer försvunnit. Det verkar vara en del av den finländska nationalkaraktären.


Det passar därför bra att också påminna om att idag är det minnesdagen för förintelsens offer.



Inga kommentarer: